Dorothea Norlings mormors morfar var borgmästaren i Visby
Hans Lothigius. Här är hans anor på Gotland och i Norrköping.

Tillbaka

Hans Lothigius hustru hette Clara Aurora Esberg och var dotter till superintendenten i Visby stift Johan Esberg. Hans Lothigius och Clara Auroras äldsta dotter Magdalena Catharina blev gift med apotekaren Böttiger och flyttade till Uppsala. En annan dotter som hette "Clara Aurora Lothigia, född 1725, var amma 1746 åt Gustav III, sedan åldtfru på Sthlms slott." Källa: Sv.ätt.13-1905.

Ofrälse vapen: Lothigius, Johannes Johannis (1664–1693), kyrkoherde i Eksjö. a) 1680-talet(?). Sköld: En tilltagande bildad måne på dexter sida åtföljd av en åttauddig stjärna. Initialer: IIL. M.G. De la Gardies samling E:1611. b) 168(8). Sköld: Samma. Hjälmprydnad: Sköldemärket. Initialer: IL. Eder 11. – Beläggs även hos dennes kusin Henric (1660–1720), landssekreterare och fiskal på Gotland, 1697 i följande form. Sköld: En avtagande bildad måne på sinister sida åtföljd av en sexuddig stjärna. – Hos Henrics son Hans (1693–1741), borgmästare i Visby, beläggs 172(0) samma sköldemärke som hos Johannes fast med sexuddig stjärna och följande hjälmprydnad: En svävande sexuddig stjärna mellan två strutsplymer. Eder 158.     (Gröna stubben)

Dorotheas Norlings mormors morfars farmors far tullförvaltaren Henric von Brobergen Henric von Brobergen i antavlan ovan finns med i Lasse Lucidors samlade skrifter. Lucidor skrev, mer eller mindre oombedd, verser till kända personers bröllop och begravningar och bland annat till "Henrich von Brobergen (1582-1673) som var född i Bremen och handelsutbildad i Lübeck; blev handlande i Nya Lödöse, sedan borgare i Nyköping 1620, där han också blev tullförvaltare. 1624 blev han inspektor över stora sjötullen i Norrköping och sist arrendator av tullen där och i Söderköping. Enligt E. Terseri likpredikan hade han vid sin död sammanlagt 104 barn, barnbarn och barnbarnsbarn." Källa: Lars Johanson (Lucidor). Samlade dikter. Sthlm 1997. Ytterste Äre Tienst När Fordom Kongl.Maytt.tz Troo Tienare ok Tullförwaltare öfwer Store Siötullen i Norköpping Herr Henrich von Brobergen Krist-Hederligen Jord-Sattes i Norköpings Stora Stads-Kyrkio i folckrijck Lijckföließ närwaru den 21 Maij An. 1673. Willie-färdigst Betedd Aff Lucidor den Olycklige. Tryckt i Stockholm aff Hans-Georg Eberdt Åhr 1673. I. N. J. HUem nekar at ey Then som i sin Ålders Wåhr Från ußle Wärlden tags/ ok streckes på en Båår Seen sänkes i en Graafw/ rätt Salig hädan drager? Ok hastar Himmel åth/ för dy han Gud behager? Efter originaltrycket i UUB (fol.); hos S nr XLVI. Forts.(extern länk)

Mera om familjen von Brobergen: "Från 1654 till 1689 tillhörde staden (Norrköping) drottning Kristinas underhållsländer och lydde närmast under hennes generalguvernör, vilken därmed trädde i landshövdings ställe. --- Det dagliga rutinarbetet på generalguvernementskontoret leddes av en sekreterare och en kamrerare. Med dessa fick Norrköpingsborna åtskilligt att skaffa, då de i regel beredde och föredrog alla ärenden. Ett mera personligt intresse för Norrköpings angelägenheter kunde därvid förväntas hos Anton von Brobergen, som under en huvuddel av drottning Kristinas exiltid beklädde först kamrerar- sedermera sekreterarposten. Han var född i Norrköping och son till den förmögne tyskbördige tullförvaltaren Henrik von Brobergen d.ä. För att stå väl hos Anton underlät staden att bevaka den förläning på livstid Henrik von Brobergen d.ä. fick av drottning Kristina på 13 tunnland åker ur ladugårdsägorna. Rätteligen borde denna efter tullnärens död 1673 ha återgått till kungsladugården och därmed till staden. Istället fick Anton von Brobergen opåtalt fortsätta att bruka jorden. En bror till Anton, Henrik d.y., trädde såsom tullförvaltare i faderns fotspår i hemstaden. I den närmaste släktkretsen i Norrköping ingick flera medlemmar av familjerna Spalding och Lothigius --- ." Även en tredje broder, Carl v.B., arbetade tidvis som vikarierande sekreterare. Av deras systrar blev Margareta gift med licentkontollören Nils Lothigius och Christina först med de geerarnas gamle bokhållare Francois Fineman och sedan med Mårten Warg. "Kort efter sitt bröllop avlade Warg borgareeden. Hans ställning såsom de geerarnas förtroendeman förde honom raskt fram till en av de främsta positionerna bland Norrköpings handelsmän." Citat ur Helmfrid-Norrköpings stads historia.

Adliga ätten von Brobergen No 883. Naturaliserad 1678, introducerad 1680 (genom sju söner till ovanstående Henric von Brobergen) och utslocknad 1760. En urgammal adlig ätt från Rhentrakten, känd redan 1133 genom bröderna Dudo, Adeko och Richbert, vilka år 1133 hjälpte pfaltzgreven Fredrik vid Rhen att intaga bremiska landet. Den äldste av dem erhöll orten Brockbergen, varifrån den vitt utgrenade släkten von Brockbergen eller von Brobergen härstammar.     Källa: Svenska adelns ättartavlor.

Henrik von Brobergen ovan var gift med Christina som var dotter till fogden Staffan Svensson Erik Dahlberg har i sitt praktverk "Suecia antiqua et hodierna" porträtterat Norrköping såsom staden såg ut vid slutet av 1600-talet med slottet Johannisborg och fem segelfartyg seglande till och från Bråviken i förgrunden. Tre kyrkor syns i bakgrunden och vid sidan av dessa rådhuset, Holmentornet och Wåhltornet.       Läs mera! (ext.länk) Johannisborgs slott blev säte för kungliga befattningshavare i Norrköpings län såsom ståthållaren, fogden och slottsskrivaren. Slottsfogde för det under uppförande varande Johannisborg, och för det gamla slottet Bråberg vid Bråviken, samt fogde i Norrköpings län från 1618 till sin död 1624 var Staffan Svensson som gått skrivarevägen. Han omtalas även som arrendator av kronosågen i Borg 1622 och hans arvingar disponerade efter honom 11 tunnland jordbruksmark. Han var även faktor för kronans vapenfaktori på Kvarnholmen från 1618. Från den tiden finns ett harnesk, utfört för hertig Karl Filip, bevarat i Kungl. Livrustkammaren.     Källa: Helmfrid-Norrköpings stads historia. I boken Holmenöden av samme författare står mer att läsa om fogden Staffan Svensson: "Den direkta ledningen (för vapenfaktoriet) i Norrköping betroddes den nye fogden över Norrköpings län, Staffan Svensson, vilken således med skäl kan tituleras Holmens förste disponent. Instruktion för honom utfärdade konungen (Gustaf II Adolf) under sin vistelse i Linköping (24/1 1619) i samband med hertig Johans begravning. Vid sidan av sin ordinarie tjänst skulle Staffan fungera som faktor över alla vapensmeder i Norrköping samt spiksmederna i Kvillinge. Till "ämbetena" borde han leverera, vad de enligt kungl. majt:s tidigare utfärdade ordning för vapenhantverkarna behövde.     Harnesk- och rörplåtar skulle hämtas från Lindesberg - Wellam De Besches tillverkningsprogram i Finspång borde icke splittras på småuppgifter. Vissa smärre halvfabrikat finge tagas ur kronans förråd på Johannisborg. ---     Till lådmakarnas behov skulle Staffan anskaffa dugligt virke, som han finge hugga, där det befanns bäst. --- Staffan Svenssons första och mest brådskande ämbetsåliggande inom det nya verksamhetsområdet gällde de 200 harnesk, som mäster Wellam för snart ett år sedan hade ombetts låta plåtslagarna i Norrköping fullborda. Arbetet därmed borde drivas på med största energi.     Några dagar senare orienterades fogden över Nora och Lindes bergslag om planerna beträffande Norrköpings faktori. Den 1 februari utfärdade Gustav Adolf, ännu kvar i Linköping, pass för Staffan Svensson att bege sig upp till bergslagen och upphandla järn." Holmens bruks tidigaste historia: 1613 - Hertig Johan inkallar främmande vapensmeder och grundar vapenfaktori. 1618 - Samtliga vapenverkstäder i Norrköping sammanslås under kronans ledning. 1624 - Staffan Svensson avlider. Han hade varit faktor för vapenfaktoriet. 1625 - Wellam de Besche åtar sig ledningen av vapenfaktoriet. Drev även mässingsbruket. 1627 - Louis de Geer och Wellam de Besche kompanjoner om industrien i Norrköping. 1629 - Sedan de Besche avlidit övertar de Geer ledningen av alla Holmens bruk.

Tillbaka