1989
Kanske finns det över 170 000 ord i svenskan
En av de vanligaste frågorna som vi språkvetenskapsmän
brukar få är hur stort det svenska ordförrådet är
det vill säga hur många ord det finns i svenskan. Om den frågan
handlar två färska uppsatser: en kortare artikel av Birgitta
Lindgren i senaste numret av Språkvård (Svenska Språknämndens
tidskrift) och en mer ingående och resonerande av göteborgsdocenten
Martin Gellerstam i en skrift med namnet "Orden speglar samhället".
De två skribenterna är helt överens i sakfrågorna,
inte minst att det inte går att ge något svar på frågan
om hur många ord det finns i svenskan.
Den främsta anledningen till detta är, att vi kan göra nya
ord av dem vi redan har i princip oändligt många. Svenskan är
ju ett sammansättande språk: vi kan kombinera ord med varandra,
dels genom avledning, dels genom sammansättning. Birgitta Lindgren
ger bland annat följande exempel på avledningar till verbet
läsa: läs-ande, läs-ning, läs-are och läs-bar.
Det senare kan byggas ut till läsbar-het och detta kan
i sin tur med hjälp av ett genitiv-s kombineras med andra ord: läsbarhetsforskning
och kanske rentav läsbarhetsforskningsresultat.
Outtömligt
Våra avledningsändelser är begränsade, och genom avledning
kan vi därför endast skapa ett överskådligt antal
nya ord men möjligheterna till sammansättningar är, vilket
väl redan exemplet ovan ger en aning om, i princip outtömliga.
Således kan vi kombinera orden en, minut och gräns till enminutsgräns.
Det är inte svärt att inse att om vi byter ut en mot
ett annat räkneord så kan vi av bara den kombinationen få
ett oändligt antal ord även om det är osannolikt att särskilt
många av dem någonsin skulle användas!
En mycket osannolik sammansättning återfanns i Svenska Dagbladet
den 7 november, då en artikel om strävandena att stävja
byräkratspråket hade den skämtsamma rubriken "Språkförenklingskonsulttillsättningsbesked".
Lexikon
Martin Gellerstam noterar i sin uppsats, att endast en bråkdel av
alla ord kan eller bör stå i ett lexikon. Vi lagrar en mängd
betydelsebärande element i vår hjärna och där finns
också regler för hur vi ska sätta dem samman till ord.
Men förutom de vanliga betydelsebärande elementen måste
vi också lära oss specialbetydelser.
Ett ord som travhäst förstår var och en som vet
vad trav är. Däremot förstår vi inte alls vad en flodhäst
är, bara för att vi vet vad flod och häst betyder!
Reflexioner av denna art gör Gellerstam på tal om svårigheten
att entydigt bestämma vad man egentligen menar med ett ord, vilket
ju är en förutsättning för att man ska kunna beräkna
antalet olika ord i ett språk.
När vi talar om "olika ord" menar vi "olika betydelser"
den yttre formen hos ordet är ointressant i det här fallet. Lapp
som i "tygbit" och lapp som "same" räknas
givetvis som två ord. Inte fullt så enkelt är det när
vi historiskt sett har att göra med ett ord som i svenskan kan få
olika form och olika betydelser: ska projekt och projektil räknas
som ett ord bara därför att det i latinet måste anses vara
det? I det här fallet är svaret ganska klart: skillnaden i betydelsen
är sä stor, att vi mäste betrakta formerna som två
olika ord.
Ordförrådet förändras
En ytterligare komplikation som dock inte heller har någon avgörande
inverkan på ordförrådets sammanlagda storlek är att
svenskan förändras: vi förlorar gamla ord samtidigt som
vi vinner nya. Därtill kommer frägan om huruvida alla dialektala
ord ska räknas in i svenskan: hör göteborgskans tyken
till svenskans ordförråd? Det problemet löser sig enligt
lexikologerna tills vidare av sig självt, eftersom vi ännu så
länge inte har tekniska möjligheter att systematiskt bearbeta
talspråket. De resultat som hittills föreligger bygger således
bara på beräkningar av skriftspråket vilket innebär
att det egentligen finns många fler ord än de 170.000.
Hur många är de nu då?
Trots att det alltså inte finns något svar på den ursprungliga
frågan om hur många ord det finns i svenskan, ger Martin Gellerstam
ändå vissa approximativa siffror, byggda på några
stora undersökningar och teoretiska beräkningar på grundval
av dem. Enligt dessa skulle det inte vara någon orimlig uppskattning
att svenskans allmänordförråd ligger påomkring 170.000
ord. Så många torde dock få av oss strö omkring
sig i vardagslag.
Som jämförelse kan nämnas att språkgeniet William
Shakespeare använde omkring 37.000 ord. När den nya upplagan
av Strindbergs samlade produktion är färdig, kommer det att bli
möjligt att göra beräkningar på hans ordförråd,
eftersom hela textmassan ligger på data. Då kommer vi också
att få ett bättre grepp om frågan hur stor en svensks
aktiva ordförråd kan tänkas vara när det är som
störst.